Det har blivit många besök i skogen bakom huset och närliggande natur sedan vi flyttade hit i oktober. Jag har promenerat i dyblöta mossmarker och pulsat runt i snötäckt skog, tagit mig över nedfallna trädstammar och sparkat runt bland torra fjolårslöv. Jag har släpat med mig en stol som jag ställt upp i skogen, där jag tillbringat otaliga timmar. Ensam, men ändå inte. Mitt sällskap har varit nyfikna små stjärtmesar, blåmesar, talgoxar, nötväckor, trädkrypare, domherrar och ja... listan kan göras lång. Mina senaste följeslagare var små rödhakar som nyfiket satt på behörigt avstånd. Smått försiktiga men inte rädda. Rödhaken, en av mina absoluta favoritfåglar. Så näpen och ljuvligt söt och med den mest fantastiska sången.
I takt med vårens framfart fylls marken av spirande skönheter och jag faller pladask. Precis som jag gjort förr, ja, i princip varje år ligger jag platt på marken för att föreviga dessa små på bild och jag tröttnar aldrig.
Vi har djur i skogen, som ju hör skogslivet till. Och är du nyfiken så kan du kika in på Youtube där jag satt ihop korta små filmer från vår åtelkamera om livet i skogen.
Allt gott till er som kikar in här.